who the fuck am i kidding?..

den konstigaste och värsta helgen i mitt liv är nu över. luften i oslo känns annorlunda och människor är tysta. mitt huvud är inte där det ska, chocken har inte riktigt lagt sig och jag går runt med ständig rädsla. när det small befann jag mig inte mer än 100 m från explosionen, i en butik på stortorvet. att se en hel byggnad framför mina ögon bara spricka, för att sedan i förvirring springa runt på gatan tillsammans med hundratals människor som inte visste var de skulle ta vägen är min ensammaste stund någonsin. ingen visste om det skulle smälla igen, om någon sprang runt med en pistol eller om de faktiskt skulle få leva ännu en dag. det var faktiskt exakt så det kändes. att sedan komma hem och höra vidriga nyheter om att oskyldiga ungdomar har blivit brutalt mördade gjorde inte saken enklare.

dagarna efter attentatet har gått åt till mycket tänkande och en hel del kramar. tänker otroligt mycket på alla som har mist någon, och hur nära det faktiskt var.

tack alla som har ringt, smsat och mailat för att höra så att allt är bra. det värmer att veta att man har så underbara vänner, familj och bekanta.

min enda semestervecka denna sommar är snart slut, men oj så fint jag har haft det. ett kärt återseende i form av paddis, massa massa kaffe och vin och sånt.. och sol! sommarstuga med dass, grillmat, KÖTT, mammatid.. ja.. fantastiskt

hej bloggen, förlåt bloggen.

zzzummer

förvirrad as hell